22 september, 2023

Fredag den 22 september

Man vet aldrig vad morgondagen har i sitt sköte. I onsdags var jag till tandläkaren och lagade en flisa som lossnat från en hörntand, det kostade mig 1 800 för en halvtimmes jobb. Vem har råd att gå till tandläkare, men som tur är tandläkaren billigare i Spanien som jag tänker utnyttja för en stifttand som lossnat. På hemvägen fick jag ont i magen och kramper i underlivet och så småningom kissade jag blod. Vis av erfarenheten åkte jag in till S:t Görans Sjukhus och jag trodde att blåsan var full och att det var stopp i kisseriet. Efter ultraljud av blåsan konstaterade man att den var tom trots att jag har problem med att tömma blåsan. Nu infann sig en femtimmarsväntetid innan jag fick hjälp med att sätta in en kateter och levrat blod strömmade ut och efter ytterligare väntan ville man behålla mig och jag skjutsades upp till en avdelning med ett fantastisk rum med blommor och tavlor. Man beslutade att behålla mig till på fredag så jag fick tyvärr byta rum, men fick en fönsterplats med en fantastisk utsikt över Stockholm. Behandlingen bestod i att man med jämna mellanrum sköljde ur blåsan med koksaltlösning.

Det är en upplevelse att de olika typerna som ligger inne. I mitt rum var vi fyra personer med varierande sjukdomar och lyte. Delvis kan man skylla vissa uppträdande på medicinering men också på personlighet. Bland annat var det en som hetsade sköterskorna hela tiden och talade om dåligt allt var. Själv sprang han omkring i blöjor och kissade i sängen. En eloge till personalen som står ut med sitt arbete, många av personalen har invandrarbakgrund och svensk sjukvård skulle inte klara sig utan dem.

Ditfärden till sjukhuset och hemfärden skedde med Uber och jag uppskattar även dessa chaufförer som ofta är invandrare och kör för undermåliga löner. Det känns skönt att leva i ett land där vi har yttrandefrihet och demokrati men avigsidan är den obegränsade invandringen som har skapat utanförskap brottslighet.