29. aug, 2022

Måndag den 29 augusti

När vi har firat att Nettan har kommit hem efter höftoperationen inträffar det som man minst väntat. Efter att ätit kräftor i lördagskväll börjar Nettan få ont i magen vid niotiden på kvällen och värken blir värre under natten och på morgonen tar vi kontakt med 112 och det beslutas om en ambulans. Ambulansen tar Nettan till S:t Görans sjukhus och jag får inte följa med på grund av pandemin. Efter att Nettan tillbringat hela dagen på akuten i söndags konstateras det att det förmodligen är brusten tarmficka som orsakar värken och hon läggs in med dropp och antibiotika. Jag träffar henne idag, måndag, och konstaterar att hon är trött och matt efter värken. Förmodligen kommer hon att få ligga kvar till slutet av veckan eller att sänkan visar bättre värde. Helt plötsligt har man blivit gräsänkling och upplever en ensam och trist tillvaro. Efter att besökt Nettan tog jag en paus på en bänk vid fontänen på Karlaplan och reflekterade över livet och man inser att livet är rätt skört och att det är viktigt att värdesätta det fina man har runt sig. Nettans problem med tarmfickor är att man inte vill operera eftersom tarmen är så förstörd att det finns risk för komplikationer om man opererar så man opererar endast om det blir absolut nödvändigt. Detta innebär att hon måste vara väldigt noga med vad hon äter.