25. mar, 2021

Torsdag den 25 mars

Idag läste jag en bra artikel i Dagens industri som belyser Covid-vaccinet som en storpolitisk spelare i ett globalt sammanhang och andemeningen i EU rubbas från solidaritet till protektionism och frihandeln hotas.

Hittills har ungefär 475 miljoner Covid-vaccindoser administrerats globalt, vilket både bidragit till en lägre smittspridning och att delar av världen börjat öppna upp.

Men vaccinutrullningen har i hög grad även kommit att handla om storpolitik, om en maktkamp om globalt inflytande. Om ”soft power”. Med tanke på hur mycket tillgången till vaccin betyder för ett enskilt land, för dess ekonomi och medborgarnas hälsa är det ett kraftfullt vapen.

Ett mönster har börjat skönjas om vilka länder som behärskar det här spelet bäst, och sämst.

Föga överraskande tillhör Kina länderna som bär den vaccindiplomatiska ledartröjan. Likt hur Peking öste ut skyddsmaterial till framför allt utvecklingsländerna under fjolåret bygger man nu sin ”vaccin-sidenväg” med hjälp av landets tre vaccin, trots att deras kvalitet ifrågasätts. Mottagarna är i hög grad samma länder som ingår i den enorma infrastruktursatsningen Belt and Road Initiative och finns främst i Afrika, Sydamerika och Mellanöstern.

Peking lättar nu dessutom på inresekraven för dem som vaccinerats med just ett kinesiskt vaccin. Man bedriver också smutskastningskampanjer mot regionens andra stora vaccinproducent: Indien.

Det kinesiska upplägget är knappast en slump. När andra länder (läs: USA) håller hårt i sina doser vill Peking framstå som en humanitär stormakt, samtidigt som man knyter samarbetsländer närmare sig.

Ryssland tycks ha en liknande strategi, inklusive användandet av desinformation gentemot konkurrenter. Hittills har Sputnik V godkänts i över 50 länder, inklusive Ungern, Serbien och Slovakien, men även Brasilien och Argentina. Att bland andra tyskar och italienare nu uppges vara intresserade av att producera det ryska vaccinet är inget annat än en geopolitisk triumf för Vladimir Putin.

Tack vare en oväntat snabb vaccinutrullning i USA tycks även Joe Biden gå vinnande ur vaccinkampen, i alla fall på hemmaplan. Som nyinstallerad och högst ifrågasatt kunde presidenten inte ha önskat sig en bättre start. Nu planerar Vita huset dessutom att ”låna ut” doser till grannländerna, vilket lär underlätta förhandlingarna med Mexiko om migrationsströmmarna in i USA.

Samma mönster märks i Storbritannien. Den framgångsrika vaccinkampanjen har gett den tidigare så ifrågasatta Boris Johnson och hans Tory-parti ett opinionsmässigt uppsving. Inte minst har premiärministern gett svar på tal till kritikerna som hävdar att det var fel att lämna EU.

Dessa kritiker har dock minskat i antal den senaste tiden, vilket är förståeligt. EU-samarbetet har inte direkt rosat marknaden under pandemin.

När de 27 stats- och regeringscheferna samlas till ett digitalt toppmöte på torsdagen kan de blicka tillbaka på ett år fyllt av misslyckanden. Mest graverande är hur snabbt det gick för medlemsstaterna att överge den europeiska solidariteten när krisen kom, med stängda gränser och handelsrestriktioner mot grannländer som följd. När det gällde som mest.

Nu hotar Bryssel dessutom att ytterligare inskränka frihandeln. Genom en ”exportmekanism” vill EU-kommissionen kunna stoppa vaccinexport till länder som kommit längre än EU, eller till länder som producerar vaccin men hindrar leverans till EU. Förslaget är främst riktat mot britterna.

Det är en dålig idé, på alla sätt. Åtgärden skulle sannolikt göra liten skillnad i praktiken. Däremot skulle restriktionerna tveklöst försämra relationerna med Storbritannien samt leda till ökad vaccinprotektionism globalt – det sista vi behöver just nu.

Förslaget andas desperation. Men det är samtidigt inte konstigt att Ursula von der Leyen & Co vill visa handlingskraft. Kommissionens undermåliga vaccinupphandling har orsakat en kritikstorm, som också spillt över på enskilda regeringar. I Tyskland kokar ilskan över den långsamma och kaotiska vaccinutrullningen. Österrikes och Danmarks regeringschefer letar öppet vaccinsamarbeten bortom Bryssel.

Men det här handlar inte bara om tillgången till vaccin. För EU handlar det lika mycket om unionens legitimitet, både internt och externt. Då kan svaret inte vara att peka finger åt britterna och lägga krokben för frihandeln.